Ur SvD den 26 april 1978:

Åke Virgin – Idégivare för Nedre Norrmalm

 

Civilingenjören och kaptenen i VVK Åke Virgin var en av dem som på 1930-talet var med om att utforma stadsplanen för Nedre Norrmalm.

Efter studentexamen 1906 vid Göteborgs realläroverk och civilingenjörsexamen 1914 vid Tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnad genomgick han officerskursen för aspiranter i väg- och vattenbyggnadskåren samt anställdes samma år vid statens järnvägars geotekniska kommission. Han medverkade där vid utformandet av de första vetenskapliga geotekniska undersökningsmetoderna i vårt land.

Under första världskriget var han konstruktör vid Held & Franke AG i Berlin och 1918 anställdes han vid Stockholms stads stadsingenjörskontors dåvarande stadsplaneavdelning. 1921 utnämndes Åke till byråingenjör och 1930 till 1:e ingenjör och chef för fastighetskontorets gaturegleringsavdelning. 1933 erhöll Åke Virgin första pris vid den internationella stadsplanetävlingen för utformningen av Nedre Norrmalm med biträde av arkitekten T Bergentz och året därpå anställdes han vid stadsplanekontoret för vidare utformning av stadsplanen för det centrala Stockholm och var samtidigt värderingsman vid de omfattande ramavtalen mellan Kronan och staden.

1924 -1929 var han sekreterare i Svenska kommunaltekniska föreningen, 1929-1939 ledamot av dess stadsplanekommitté och 1943-1945 ledamot av överståthållarämbetets prövningsnämnd. 1925 tog han initiativet till Stockholms stads tekniska tjänstemäns förening, vars styrelse han tillhörde 1935-1938 och 1936 till Institutet för värdering av fastigheter i Stockholm, där han varit både sekreterare och vice ordförande. Dessutom utarbetade han en fastighetsnomenklatur som blev en referens inom området samt författade ett flertal skrifter angående fastighetsvärdering samt trafik och stadsbyggnad.

Åke Virgin var en föregångsman bland svenska kommunaltekniker när det gällde fastighetsekonomiska frågor. Som mångårig styrelseledamot och sekreterare i Svenska kommunaltekniska föreningen på 1920-talet kom hans kunnande och idéer den växande skaran av kommunala cheftjänstemän till del. Mycket tidigt var han ute för att intressera Stockholms stad för fjärrvärme – dock tydligen för tidigt. I början av 1930-talet anordnade Stockholms stad en internationell idétävlan om ny stadsplan för Nedre Norrmalm och bland de 350 inkomna förslagen blev förslaget från Åke Virgin med medarbetare inköpt och senare underlag för stadsplanenämndens ursprungliga förslag till Nedre Norrmalms stadsplan. Virgin, som tidigare sedan strax efter första världskriget tjänstgjort på fastighetskontoret flyttade då över till stadsplanekontoret för att vidarebearbeta sitt förslag och fullfölja dess intentioner.

Många kanske ännu minns de heta striderna om Sveavägens nedförande till Gustav Adolfs torg, Åkes förslag med en boulevard över Brunkebergstorg med Stockholms slott i fonden och de uppslitande konflikter de olika planförslagen förde med sig; konflikter politiker emellan, tvister mellan stadens olika tekniska kontor etc. Jag som då arbetade under Åke Virgin, upplevde många gånger hur han med sin starka känsla för rätt och moral kände sig ha kommit i en situation där vad som skulle bli den bästa lösningen kompromissades bort eller maldes sönder i utredningskvarnen. Våra väger skildes, men kontakten visade Åke Virgins obrutna intresse genom åren för Stockholms trafik- och planfrågor, för nya metoder att angripa de fastighetsekonomiska frågorna. En del av hans icke publicerade produktion torde komma att bli tillgänglig för forskare genom Stockholms stadsarkiv och stadsmuseum.

Med Åke Virgin har en kunnig, ärlig och mycket framsynt tekniker och medmänniska gått ur tiden. Vi är många som av och genom honom lärt oss at handskas med ekonomi- och planfrågor ute i kommunerna.

GÖSTA ELGHUFVUD

Fd fastighetschef
Kungliga Byggnadsstyrelsen

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Åke Virgins fritidsintressen

 

Släktforskning var ett område som redan i 20 årsåldern intresserade min far, det kan ur dagens perspektiv tyckas helt främmande att en teknolog under de avlutande årens hårda studier på KTH också tog sig tid att forska i sin släkts äldre historia. Detta var emellertid ett område som skulle visa sig bli ett livslångt brinnande intresse och ta alltmer tid under resten av pappas liv. Pappas presentationer och diskussioner med de genom åren olika Riddarhusgenealogerna gav till resultat att beskrivningen av släktens äldre historia kontinuerligt ändrades i Adelskalenderns ingress. Jag minns speciellt de stunder då tjocka buntar med mikrofilmer från Stadsarkivet i Stettin anlände och skulle översättas från gammeltyska till svenska. Letandet efter något enskilt årtal eller namn i långa listor av helt obegriplig handskriven Tysk text från 1500 och 1600 talen tycktes för oss barn som en helt omöjlig uppgift.

En sammanfattning av resultaten från en livstids studier i Virgins äldre historia presenterades 1975 i form av två handskrivna släktträd, den Baltiska och Pommerska samt den Svenska grenen. Tillsammans med dessa stamtavlor arkiverades samtliga källskrifter i ett överskådligt referens kartotek omfattande ca 10 hyllmeter dokument och pärmar.

Andra områden som låg Pappa varmt om hjärtat var Östasiatisk konst och kultur. Pappa var aktiv medlem i Östasiatiska föreningens vänner tillsammans med bla Gustav VI Adolf. Många var de tillfällen då diskussioner fördes om huruvida tolkningen av de inskriptioner på bronsspeglar etc var relevanta för den tid de användes.

Asiatisk religion var ett område som diskuterades flitigt, buddismen låg Åke närmast hjärtat. Han genomförde ett antal resor till dåvarande Ceylon och levde där med munkarna på landsbygden för att ytterligare förstå deras livsåskådning.

Snäckor var ett annat område som sakta växte till sig efter att mina föräldrar träffats på 40-talet. Pappa byggde upp ett nätverk av snäcksamlare över hela världen som sinsemellan bytte rariteter med varandra. Det gick inte många månader förrän något exotiskt paket landade på vårt lokala postkontor med några vackra och troligen unika snäckor. Samlingen som byggdes upp blev till slut Sveriges största privata samling med ca 3000 olika arter och hade på Riksmuseet då inte sin motsvarighet.

Johan Virgin
Fritt ur minnet
2011-03-21